IVO underkänner samtliga granskade privata ADHD-kliniker — vad betyder det för dig?

Här går vi igenom vad rapporten säger, vad den innebär och hur du själv kan bedöma kvaliteten på en klinik.

Vad IVO hittade

Ingen av tio granskade privata kliniker uppfyllde kraven på god och säker vård. Det är huvudslutsatsen i IVO:s rapport "Tillsyn av privat finansierad neuropsykiatrisk vård", som publicerades den 30 januari 2026.

Rapporten är slutredovisningen av ett regeringsuppdrag som gavs till IVO i februari 2025. Uppdraget var tydligt: granska privata vårdgivare som erbjuder neuropsykiatriska utredningar — och ta reda på om vården håller måttet.

IVO identifierade drygt 40 aktörer via webbsökning och valde ut tio verksamheter utifrån riskmarkörer som aggressiv marknadsföring, löften om snabba diagnoser och distansutredningar. Granskningen omfattade 64 patientjournaler, intervjuer med 42 vårdnadshavare och inspektioner med personal och ledning.

Granskningen i siffror

10 av 10 granskade kliniker hade brister som innebär att kraven på god och säker vård inte uppfylls

64 patientjournaler granskades

42 vårdnadshavare intervjuades

Bristerna återfanns i hela vårdkedjan — från initial bedömning till utredning och behandling

Resultatet var entydigt. Samtliga tio verksamheter hade brister som innebär att kraven på god och säker vård inte uppfylls. Bristerna återfanns i hela vårdkedjan — från initial bedömning till utredning och behandling.

Samtliga kliniker har fått ett så kallat "beslut med begäran om återredovisning". Det innebär att IVO har konstaterat brister och kräver att vårdgivarna redovisar vilka åtgärder de vidtar. Det är inte ett verksamhetsförbud, men det är ett formellt beslut med krav — och om bristerna inte åtgärdas kan IVO eskalera med starkare verktyg, inklusive viten och i yttersta fall förbud.

De viktigaste bristerna

IVO:s fynd kan sammanfattas i sex områden. Tillsammans tecknar de en bild av utredningar som i vissa fall är för ytliga, för snabba och för fokuserade på att ställa en diagnos snarare än att förstå patienten.

Utredningarna är otillräckliga

10 av 10

Det allvarligaste fyndet: samtliga tio kliniker hade brister i hur de samlar in information vid utredning. Det handlar om ofullständig anamnes — uppgifter saknas om exempelvis graviditet, sömn, kost, psykisk hälsa, livssituation och erfarenheter av våld och trauma. I flera fall saknas en fördjupad kartläggning av hur barnets symtom utvecklats och påverkat barnet och dess närstående över tid. Det innebär att utredningarna i vissa fall inte gett en tillräcklig bild av patientens situation innan diagnos ställdes.

Diagnossättningen brister

6 av 10

Hos sex av tio verksamheter hittade IVO brister i hur diagnoser ställs. Det saknas motivering till varför en viss diagnos valts, eller så har motiveringen tydliga brister. I vissa fall saknas en beskrivning av hur patientens symtom faktiskt motsvarar kriterierna i DSM-5.

IVO lyfter ett särskilt anmärkningsvärt fall: ett barn diagnostiserades med ADHD trots att barnet inte uppfyllde alla de kriterier som krävs enligt DSM-5, utan närmare motivering. Dessutom saknas i flera fall ställningstaganden om andra möjliga orsaker till symtomen — det som kallas differentialdiagnostik.

Läkemedel som enda insats

5 av 5

Av de fem verksamheter som hade behandlat barn under den granskade perioden hade samtliga brister. Det vanligaste problemet: läkemedel sätts in som första eller enda insats. Det strider mot Socialstyrelsens nationella riktlinjer, som tydligt anger att ADHD-läkemedel aldrig ska vara den enda behandlingen.

En verksamhet erbjöd enbart läkemedel och hänvisade till andra instanser för övrig behandling — men följde inte upp om patienten fick den vården. Vårdnadshavare uppgav att de valt att bara ta emot läkemedel eftersom ytterligare insatser kostade extra.

Bristande somatisk undersökning

I tre verksamheter saknades fullständig somatisk undersökning i samband med utredningen. Det innebär att hjärt- och lungfunktion samt neurologisk status inte kontrollerats ordentligt — något som ska göras rutinmässigt, inte minst när läkemedelsbehandling övervägs. Vid insättning av ADHD-läkemedel hade fyra av fem verksamheter brister i kartläggning av exempelvis vikt, puls, blodtryck och ärftlighet för hjärtsjukdomar.

Journalföringen är undermålig

7 av 10

Sju av tio verksamheter hade brister i sin journalföring. Det kanske låter som en administrativ fråga, men journalföring är en av grundpelarna i patientsäkerhet. Om det inte dokumenteras ordentligt vad som gjorts, vilka bedömningar som gjorts och varför, blir det svårt att följa upp vården — och svårt för nästa vårdgivare att förstå vad som hänt.

Prissättningsmodeller som påverkar vården

En av rapportens mest intressanta iakttagelser handlar om pengar. IVO noterar att vårdupplägg och prissättningsmodeller riskerar att påverka vilka delar av vården familjer faktiskt tar del av.

Konkret: vårdnadshavare har avstått från initial bedömning, återföring till skola och vissa behandlingsinsatser — för att det kostar extra. En verksamhet genomför återföring till förskola och skola bara mot extra kostnad, vilket lett till att flera familjer valt bort det. Det innebär att delar av vården som borde vara självklara i praktiken blir frivilliga tillval — och att den som betalar minst riskerar att få sämst vård.

Gäller det här dig? (barn vs vuxna)

Här är en viktig distinktion: IVO:s granskning avgränsades till vård av barn. Barn valdes som fokus eftersom de utgör en särskilt sårbar patientgrupp. Rapporten säger ingenting direkt om kvaliteten på vuxenutredningar.

Men det vore naivt att tro att fynden är helt irrelevanta för dig som vuxen. Det finns flera skäl till det.

Samma kliniker, samma metodik

Flera av de granskade vårdgivarna erbjuder utredningar för både barn och vuxna. De systemiska brister IVO identifierar — otillräcklig anamnes, bristande differentialdiagnostik, undermålig journalföring — handlar om grundläggande utredningsmetodik som ska hålla hög standard oavsett patientens ålder.

Samma riktlinjer gäller

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ADHD och autism, som publicerades i mars 2024, gäller alla åldersgrupper. Kravet på att utredningen ska genomföras noggrant, med fokus på differentialdiagnostik och med medverkan av minst en läkare och en psykolog — det gäller oavsett om patienten är åtta eller fyrtioåtta.

Samma ekonomiska incitament

Prissättningsmodellerna som IVO kritiserar — att delar av vården blir frivilliga tillval, att läkemedel erbjuds som enda insats — är strukturella problem som inte begränsas till barnutredningar.

Det betyder inte att alla privata kliniker gör ett dåligt jobb med vuxenutredningar. Men det betyder att du som patient har goda skäl att vara uppmärksam på kvaliteten.

Varför väljer folk privat utredning?

IVO:s rapport ger faktiskt en tydlig bild av varför föräldrar sökt sig till privata vårdgivare. Av de 42 intervjuade vårdnadshavarna beskrev nästan alla att bristande tillgänglighet inom den offentligt finansierade vården bidrog till beslutet.

Det är inte svårt att förstå. Situationen inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har varit ansträngd i flera år. En separat IVO-rapport från maj 2025 visade att nästan en tredjedel av de fall där IVO riktade kritik mot BUP gällde just för långa väntetider. Barn ska enligt den förstärkta vårdgarantin inte behöva vänta längre än 30 dagar för en första bedömning och ytterligare 30 dagar för utredning. I praktiken är väntetiderna ofta betydligt längre.

Samma mönster gäller för vuxna. Vårdgarantin anger att vuxna ska kallas till utredning inom 90 dagar, men verkligheten ser annorlunda ut. Väntetiderna varierar kraftigt mellan regioner och kan i vissa fall sträcka sig över ett år.

Marknaden i siffror

Privata ADHD-utredningar kostar mellan 10 000 och 40 000 kronor

ADHD-diagnoserna har ökat med uppemot 50 procent bland barn och unga mellan 2019 och 2022

ADHD-relaterade besök står för cirka 70 procent av alla läkarbesök inom BUP

Regeringen avsatte 1 miljard kronor (BUP-miljarden) under 2025 för att korta köerna

Men långa köer i den offentliga vården ursäktar inte bristande kvalitet i den privata. Det är egentligen kärnan i hela rapporten: att snabbt inte får bli synonymt med dåligt.

Så bedömer du kvaliteten — 8 saker att kolla

Baserat på IVO:s fynd och Socialstyrelsens riktlinjer har vi sammanställt åtta konkreta punkter du kan använda för att bedöma kvaliteten på en klinik innan du bokar. De gäller oavsett om du söker utredning för dig själv som vuxen eller för ditt barn.

Gör kliniken en initial bedömning?

Innan en fullständig utredning påbörjas ska kliniken göra en inledande kartläggning av dina symtom, din livssituation och din hälsa. Det är ett sätt att bedöma om en utredning verkligen är rätt väg framåt. Fem av tio granskade kliniker hade brister här. Fråga: vad ingår i det första steget, och hur ser processen ut innan utredningen börjar?

Hur omfattande är utredningen?

En seriös utredning ska innefatta en grundlig anamnes. Det betyder att kliniken ska kartlägga din bakgrund: uppväxt, psykisk hälsa, sömn, livssituation, eventuella erfarenheter av trauma och hur dina symtom utvecklats över tid. Om utredningen bara består av ett par korta samtal och frågeformulär bör du fundera.

Undersöks andra möjliga orsaker?

Differentialdiagnostik — att systematiskt undersöka om symtomen kan förklaras av något annat — är en grundpelare i varje seriös utredning. Ångest, depression, sömnstörningar, sköldkörtelsjukdomar och andra tillstånd kan ge symtom som liknar ADHD. Fråga kliniken hur de arbetar med differentialdiagnostik.

Ingår en somatisk undersökning?

Kontroll av hjärt- och lungfunktion och neurologisk status ska ingå i utredningen. Det gäller särskilt om läkemedelsbehandling är aktuell, eftersom ADHD-läkemedel kan påverka puls och blodtryck.

Vilka yrkesgrupper ingår i utredningsteamet?

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska minst en läkare och en psykolog vara involverade i utredningen. Fråga vilka som genomför utredningen och vilken kompetens de har. IVO noterade att ingen av de granskade klinikerna hade brister i kompetens — men det hindrar inte att du bör vara medveten om vem som faktiskt utreder dig.

Vad ingår i priset?

Prissättningen ska vara transparent. Kontrollera om initial bedömning, själva utredningen, återföring och eventuell uppföljning ingår i priset — eller om det tillkommer extra kostnader. IVO:s rapport visar att tilläggskostnader kan leda till att patienter och familjer avstår från viktiga delar av vården.

Erbjuds mer än bara läkemedel?

Om kliniken erbjuder behandling bör den innefatta mer än bara läkemedelsförskrivning. Socialstyrelsens riktlinjer är tydliga: läkemedel ska aldrig vara den enda insatsen. Fråga om kliniken erbjuder eller samordnar psykoedukation, samtalsstöd och andra insatser.

Saknas "diagnosgaranti"?

Det här är kanske den viktigaste varningssignalen. Ingen seriös klinik kan garantera att du kommer att få en diagnos. En utredning ska vara en öppen process där resultatet beror på vad man faktiskt hittar. Löften om diagnos, "pengarna tillbaka om ingen diagnos" eller liknande upplägg är röda flaggor.

Vill du jämföra kliniker?

Jämför priser, väntetider och vad som ingår hos Sveriges privata ADHD-kliniker.

Jämför kliniker

Vad händer nu?

IVO:s rapport är inte slutet — den är en början. Här är vad som händer framåt.

Våren 2026

IVO följer upp de tio granskade klinikernas redovisningar av åtgärder. Om bristerna inte åtgärdas kan IVO besluta om fortsatt tillsyn och starkare åtgärder, inklusive förelägganden med vite eller i extremfall verksamhetsförbud.

Pågående

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) genomför ett parallellt regeringsuppdrag som kartlägger risker och nyttor med privat finansierade neuropsykiatriska utredningar. Slutredovisningen väntas i september 2027 och kan leda till förslag om ny reglering.

Politisk enighet

Rapporten har fått bred politisk respons. Socialminister Jakob Forssmed (KD) kommenterade att det finns "väldigt stort fokus på att sätta diagnos, inte på att möta barnens behov". Oppositionens Lena Hallengren (S) kallade situationen ett "marknadsmisslyckande". Att det finns politisk enighet över blockgränsen om att bristerna är allvarliga gör det troligt att ytterligare åtgärder kommer.

Riksförbundet Attention, som företräder personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, har välkomnat granskningen men påpekat att den privata vården vuxit fram på grund av de långa köerna i offentlig vård — och att översynen borde omfatta både privata och offentliga aktörer.

Det är en viktig poäng. IVO konstaterar själva att de inte kan dra slutsatser om skillnader i kvalitet beroende på om vården bedrivs av privata eller offentliga vårdgivare. Problemen med tillgänglighet och kvalitet finns på båda sidor.

IVO:s rapport visar att det finns allvarliga brister i delar av den privata ADHD-utredningsmarknaden. Samtidigt visar den att det finns tydliga kvalitetsindikatorer som du som patient kan använda för att göra ett informerat val.
Privat utredning är inte per definition sämre eller bättre. Men du har rätt att förvänta dig att utredningen genomförs noggrant, att andra förklaringar undersöks, att vården dokumenteras ordentligt och att du erbjuds mer än bara en diagnos och ett recept.
Ställ frågor. Jämför kliniker. Och kom ihåg: en seriös klinik har inga problem med att förklara hur de arbetar.

Källor och vidare läsning

Senast uppdaterad: 6 februari 2026

Informationen i denna artikel är sammanställd från IVO:s rapport och andra offentliga källor. Den ersätter inte medicinsk rådgivning. Om du misstänker att du har ADHD, kontakta en vårdgivare för bedömning.