Vad rapporten är — och vad den inte är
Den 6 mars 2026 publicerade Socialstyrelsen sin första nationella utvärdering av hur väl regioner och kommuner följer de nationella riktlinjerna för ADHD och autism. Rapporten har artikelnummer 2026-3-10064 och bär titeln Nationell utvärdering av vård vid adhd och autism — Nationella riktlinjer 2026.
Det är en mödosamt framtagen lägesbild. Socialstyrelsen har samlat in enkätsvar från regioner och kommuner, granskat register över förskrivning och diagnoser och stämt av mot de rekommendationer som myndigheten själv lade fram 2022 och uppdaterade 2024. Syftet är att se om riktlinjerna fått fäste — eller om de stannat på papperet.
Två saker är värda att säga rakt ut innan vi går in på fynden.
För det första: rapporten handlar primärt om vård för barn och unga. Det är där de tydligaste signalerna finns — om implementering i skolhälsovården, om BUP, om habilitering. Det är inte en utvärdering av vuxenpsykiatrin eller av privata aktörer.
För det andra: det betyder inte att rapporten saknar relevans för vuxna. De nationella riktlinjerna gäller hela vårdkedjan, för alla åldrar. När 44 procent av vårdcentralerna inte ens påbörjat implementeringen handlar det om en strukturell brist som påverkar alla — inklusive dig som vuxen och funderar på en utredning.
Huvudfynden: så ser ojämlikheten ut
Rapporten kan sammanfattas i fem fynd. Tillsammans tecknar de en bild av en vård som vet vad den borde göra, men inte klarar att göra det — i alla fall inte överallt.
44 procent av vårdcentralerna har inte kommit igång
Inom primärvården har 122 av 222 verksamheter — 55 procent — påbörjat eller planerat att påbörja implementeringen av riktlinjerna. Resterande 44 procent har inte påbörjat arbetet och saknar dessutom en handlingsplan för det. Inom kommunala verksamheter, där elevhälsa och socialtjänst spelar en nyckelroll, är andelen ännu lägre.
Det är fyra år efter att riktlinjerna kom 2022. Två år efter att de uppdaterades 2024. Det är inte ett startproblem — det är ett implementeringsproblem.
Nästan ett decennium av stillastående gällande tidiga insatser
En av riktlinjernas mest centrala rekommendationer är att tidiga insatser ska sättas in innan en diagnos är klar. Tanken är enkel: ett barn med tydliga svårigheter ska inte behöva vänta i kö i ett eller två år innan något händer — miljöanpassningar i skolan, föräldrastöd och psykoedukation kan ofta startas direkt.
I praktiken får ungefär hälften av barnen med symtom som tyder på ADHD eller autism insatser innan diagnos. Den andelen har varit i princip oförändrad mellan 2015 och 2023. Nästan ett decennium av nationella ambitioner, riksdagsbeslut och myndighetsdokument — och verkligheten på golvet ser i stort sett likadan ut.
Socioekonomi och postnummer styr förskrivningen
Barn och unga i resursstarka områden får oftare ADHD-läkemedel efter diagnos än barn i socioekonomiskt utsatta områden. Det konstaterar Socialstyrelsen tydligt i rapporten: det finns klara socioekonomiska skillnader i tillgången till både läkarbesök och läkemedelsbehandling. Skillnaderna förklaras inte av medicinskt behov — de hänger ihop med tillgång, kunskap hos vårdgivare och vilka resurser som finns i området.
Mellan regioner är skillnaderna också stora. För hur väl barn med autism följs upp med ett årligt läkarbesök under de första åren efter diagnos kan skillnaden vara upp till 25 procentenheter mellan olika regioner. För elevhälsans implementering av riktlinjerna är variationen ännu större — upp till 50 procentenheter mellan den region som kommit längst och den som kommit kortast. Det är inte tekniska mätfel — det är strukturell ojämlikhet.
Rapporten i siffror
Splittrat huvudmannaskap, få skriftliga rutiner
Ansvaret för ADHD-vård är fördelat mellan flera aktörer: BUP (barn- och ungdomspsykiatrin), habiliteringen, primärvården, elevhälsan och kommunal socialtjänst. När en familj ska få stöd måste alla dessa instanser samverka.
Det fungerar sällan friktionsfritt. Mer än hälften av verksamheterna saknar skriftliga rutiner för att utse en vård- och stödsamordnare för personer med komplexa behov. I praktiken får föräldrar — ofta själva pressade — agera projektledare mellan instanser som inte pratar med varandra. Det är en av rapportens tydligaste systemkritiker.
Medicinering hänger ihop med skolresultat — men löser inte allt
Barn och unga med ADHD eller autism har generellt sämre skolresultat än jämnåriga. Rapporten konstaterar samtidigt att läkemedelsbehandling vid ADHD kopplas till en högre andel godkända betyg.
Det är ett komplicerat fynd. Å ena sidan: läkemedel gör skillnad för många. Å andra sidan: om miljöanpassningar och pedagogiskt stöd uteblir, riskerar farmakologin att bli den enda hävstången — vilket strider mot riktlinjernas idé om att läkemedel aldrig ska vara en isolerad insats.
Vad de nationella riktlinjerna faktiskt kräver
För att förstå vad rapporten kritiserar behöver man veta vad riktlinjerna säger. Här är huvudbudskapen, hämtade från Socialstyrelsens prioriteringsstöd från 2022 och uppdateringen 2024.
Tidiga insatser utan att vänta på diagnos
Stöd ska kunna ges när behovet är tydligt — inte först efter att en utredning är avslutad. Det handlar om miljöanpassningar i skolan, psykoedukation och stöd till familjen.
Höjd kunskap hos personal
Hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola ska ha tillräcklig kompetens för att känna igen ADHD och autism, bemöta personer med dessa diagnoser och samverka kring stöd.
Grundliga utredningar
En utredning ska göras med tillräckligt underlag — tid att samla in anamnes, kartlägga symtom och göra differentialdiagnostik. Snabba utredningar utan tillräckligt underlag är inte förenliga med riktlinjerna.
Stärkt stöd till sårbara grupper
Personer med komplexa behov — exempelvis autism kombinerat med utmanande beteende — ska prioriteras högt.
Samordnad vård
När flera huvudmän är inblandade ska samverkan vara strukturerad, dokumenterad och kontinuerlig.
"Bristfälliga utredningar riskerar att leda till fel insatser och att resurser tas från de med störst behov, det är väldigt tydligt i riktlinjerna."
Det är värt att läsa två gånger. En bristfällig utredning kostar inte bara den enskilda patienten — den tar resurser från någon annan som behövde dem mer.
Vad betyder det här för dig som vuxen?
Här är den ärliga bron. Socialstyrelsens rapport handlar om barn och unga. Du som läser den här artikeln är kanske vuxen och funderar på en ADHD-utredning. Hur hänger det här ihop?
Riktlinjerna gäller hela kedjan
De nationella riktlinjerna för ADHD och autism gäller alla åldersgrupper. Kravet på grundliga utredningar, på differentialdiagnostik, på att läkemedel aldrig ska vara enda insatsen — det gäller oavsett om patienten är åtta eller fyrtioåtta. Rapporten innehåller dessutom uppgifter direkt om vuxna: knappt 60 procent av vuxna med ADHD-läkemedel får den uppföljning riktlinjerna anger. Det är rimligt att utgå från att samma typ av brister, och samma typ av regionala skillnader, finns i vuxenvården.
Väntetiderna är ofta orsaken till att man väljer privat
Vårdgarantin säger 90 dagar från beslut om remiss till första besök i specialistvården. Verkligheten ser annorlunda ut. I stora delar av landet är väntetiden för en färdig vuxenutredning ett till flera år. Vissa regioner uppges vara snabbare än andra, men nationellt är bilden att kön är lång och att tillgängligheten varierar kraftigt.
För många blir det därför ett ekonomiskt och praktiskt val att söka sig till en privat klinik. En privat ADHD-utredning kostar vanligen mellan 25 000 och 35 000 kronor och kan ofta göras inom några månader. Det är en stor utgift — men för den som är i kris, har en arbetssituation som vacklar eller har väntat länge kan det kännas avgörande.
Men privatvården har också brister
Här blir det viktigt. I början av 2026 publicerade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en granskning av tio privata kliniker som utför neuropsykiatriska utredningar. Resultatet var entydigt: ingen av de tio uppfyllde fullt ut kraven på god och säker vård. Bristerna gällde otillräcklig informationsinsamling vid utredning, att läkemedel sattes in som första eller enda insats och bristfällig kartläggning inför medicinering — precis de områden där Socialstyrelsens riktlinjer är som tydligast.
IVO:s granskning gällde vård av barn. Men, som vi skrivit om tidigare på Utredningsguiden, är flera av de granskade klinikerna samma aktörer som erbjuder vuxenutredningar — och de strukturella problemen är av samma slag.
Slutsatsen: du måste välja klokt
Det är här patientens roll blir större än den borde behöva vara. När både offentlig och privat vård har brister — om än olika brister — hamnar du som vuxen sökande mitt emellan två system som båda har bekymmer med att leverera det som riktlinjerna kräver.
Det betyder inte att alla kliniker är dåliga. Många är seriösa, följer riktlinjerna och arbetar långsiktigt med kvalitet. Men det betyder att du måste ställa frågor: Vilka yrkesgrupper ingår i utredningen? Hur arbetar kliniken med differentialdiagnostik? Ingår somatisk undersökning? Vad ingår i priset och vad är tillval? Erbjuds mer än bara läkemedel om behandling blir aktuell?
På Utredningsguiden jämför vi privata kliniker utifrån just sådana kriterier — pris, format, behandlingsinnehåll, IVO-registrering och kvalitetsindikatorer — för att göra det lite enklare att navigera. Men det viktigaste verktyget är alltid de frågor du själv ställer.
Jämför kliniker
Jämför priser, format och kvalitetsindikatorer hos Sveriges privata ADHD-kliniker.
Jämför klinikerVad händer nu?
Socialstyrelsens rapport är inte slutet på något — det är en startpunkt. I rapporten och pressmeddelandet pekar myndigheten ut flera områden där förändring behövs.
Systematisk uppföljning
Regioner och kommuner ska följa upp implementeringen av riktlinjerna kontinuerligt, inte bara när en utvärdering kommer.
Skriftliga rutiner för samordning
Varje aktör som hanterar ADHD- och autismvård ska ha dokumenterade rutiner för hur samverkan med andra aktörer fungerar.
Tidiga insatser ska faktiskt starta tidigt
Det handlar om att inte vänta på en formell diagnos när behovet är uppenbart — ett av riktlinjernas absoluta kärnbudskap.
Nationella indikatorer som kan mätas över tid
Socialstyrelsen har redan publicerat ett indikatorstöd kopplat till 2024 års riktlinjer. Tanken är att det ska bli möjligt att följa utvecklingen med samma mått varje år, så att framsteg och bakslag syns tydligt.
Riksförbundet Attention har länge påpekat att den privata vården vuxit fram för att den offentliga inte räckt till, och att en politisk översyn därför måste omfatta båda. Samtidigt pågår en statlig utredning av den privata neuropsykiatriska vården, som regeringen initierade 2025. Mycket pekar på att ADHD- och autismvården blir ett område där politik, myndigheter och patientorganisationer alla trycker på i samma riktning under 2026 och 2027.
Frågan är hur snabbt det förändrar verkligheten — inte minst för den som väntar på en utredning i dag.
Socialstyrelsens utvärdering är en svår läsning, men en nödvändig sådan. Den bekräftar något som många patienter och anhöriga redan upplevt: att vården skiljer sig stort beroende på var du bor, vilka resurser din familj har och vilken instans du först hamnar hos.
För dig som vuxen och överväger en privat utredning är slutsatsen varken att privatvården är räddningen eller att den offentliga vården är död. Den är att du som patient behöver vara påläst, ställa frågor och välja klinik utifrån vad kliniken faktiskt erbjuder — inte utifrån löften om snabba diagnoser.
Det är ett orimligt stort ansvar att lägga på den som söker hjälp. Men tills systemet jobbar i kapp riktlinjerna är det också det mest effektiva sättet att skydda sig själv.
Källor
- Socialstyrelsen (2026) — Nationell utvärdering av vård vid adhd och autism — Nationella riktlinjer 2026. Artikelnummer 2026-3-10064
- Socialstyrelsen (2026) — Nationell utvärdering av vård vid adhd och autism — Nationella riktlinjer 2026 (rapport-PDF)
- Socialstyrelsen (2026) — Stora brister i vården för barn med adhd och autism (pressmeddelande, 6 mars 2026)
- Läkartidningen (2026) — Rapport: Stora skillnader i vård för barn med adhd
- Socialstyrelsen (2022) — Nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism — Prioriteringsstöd till beslutsfattare och chefer 2022. Artikelnummer 2022-10-8100
- Läkartidningen (2024) — Komplexa behov ska få hög prio i nya riktlinjerna för ADHD och autism
- IVO (2026) — Tillsyn av privat finansierad neuropsykiatrisk vård
- Regeringen (2025) — Den privata vården kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska undersökas
Publicerad: 2 juli 2026
Informationen i denna artikel är sammanställd från Socialstyrelsens utvärdering och andra offentliga källor. Den utgör inte medicinsk rådgivning. Om du misstänker att du har ADHD, kontakta en vårdgivare för bedömning.
Vad säger Socialstyrelsen själva?
I Socialstyrelsens pressmeddelande från 6 mars 2026 — som har den talande rubriken "Stora brister i vården för barn med adhd och autism" — kommenterar generaldirektör Björn Eriksson rapporten direkt:
I samma pressmeddelande uttalar sig Maria State, enhetschef på Socialstyrelsen:
Två citat, två chefer, en huvudpoäng: vården är inte likvärdig och när samordningen brister hamnar ansvaret på familjerna. Att det är just generaldirektören som går ut med detta — inte en utredare på avdelningsnivå — signalerar att rapporten är tänkt att leda till politiska beslut, inte bara hamna i en akt.